Vanligheter & Konstigheter

Jag hade knölat in mig i mössa och inte tagit på mig fejset ännu, vilket antagligen fick honom att inte fråga. Tänkte väl att "den där slitna saken är lätt över 20."

Jag grinar inte så mycket över det faktiskt. Jag fick visa för två veckor sen ändå ✌🏼️

Så det är lugnt. 

Däremot hade jag lust att grina lite ändå. 

För inne på denna affär var jag och fem andra själar. Väldigt trasiga sådana. Det är bara dom som hänger på låset då. Alkisarna!

Jag får säga så. Har levt med en sån alldeles för många år. 

Den ena mannen känner jag igen sen bra många år. Han hade rullator nu...

Och den andra luktade sprit, smuts och kiss. 

Värdigt!! 👎🏼 Eller?!?

Men dom handlade sina kvartingar ändå. Så glada i hågen så. 

Det är mest det dom handlar. Kvartingar av diverse hyfsat billig sprit. Och öl. Som ska vara så stor som möjligt, så stark som möjligt och så billig som möjligt. 

Sen Bolaget hade kölapp och man fick handla över disk har jag sett honom. Den ena där. Och några andra man också känner igen. 

Jo, jag hängde en del på Bolaget förr. Innan jag fick. 

Med min mamma...

Då tyckte man ju i och för sig att det var roligt när personalen kände igen en. 

Tills man fattade att nåt va fel, och att det inte alls va normalt. Då blev det bara pinsamt, och samtidigt blev man ju äldre, och det vet man ju att allt blir pinsamt då, när man närmar sig tonåren.  

Därför har jag blandade känslor till Bolaget. 

Jag avskyr tex ljudet av klirrande flaskor. Hatar det verkligen. Det betydde nämligen bara att dåligheter kommer att ske inom dom närmsta timmarna när jag var yngre. 

Nu när jag själv handlar min klirrkasse då och då försöker jag vända det till nåt positivt, men obehaget finns där ändå. En stund. Påminner...

Men jag vet ju att jag är starkare än så. 

Asså starkare än att min 25% ökade risk att själv hamna i ett missbruk tar över. 

Hennes vidriga alkoholiserade liv kommer inte gå i arv till mig i alla fall. Det kommer jag se till!

Jag kan både findricka och fuldricka. Utan att nojja upp mig.

Jorå, det finns tillfällen där jag absolut inte spottar i glaset, men sen är det bra med det. 

Men jag hoppar oftast över att dricka ensam, om jag inte vet att "om nån timma så ska vi ju träffa den och den och då blir det en skvätt vin."

Då kan jag dricka ensam. I övrigt hoppar jag. 

Tänker att sitter jag där själv med mitt vin och bara häller upp och häller upp, då är jag som hon. För någon gång för 100 år sen var det just precis så hon började. 

Och det slutade inte. 

Eller jo, det slutade med en kropp och en hjärna så sjukt skadad av sprit, att den till slut gav upp. 

Och lämnade kvar frågor utan svar, och hoppet om en normal mamma och mormor försvann. 

För hoppet är det sista som sviker människan. Det fanns alltid hopp om att "allt skulle bli bra". 

Det blev det också i och för sig. Så bra som det till slut bara kunde bli. 

Ja, men det här blev ju så trist så att det passar vädret. Men åh vad skönt att texta ner det ändå. 

Nu är det bra igen. Ska bara dricka nåt!