Vitt = opraktiskt...eller?
Har nu haft min lilla, fina, snygga, snabba, vita Americano i ungefär 3 veckor.
Han och jag kommer bra överens. Känns fint.
Vi har en bra relation, vi förstår varann, eller nja, jag förstår inte alltid honom, men det känns ju standard, men så har vi ju bara hängt i några veckor.
Vad som helst kan hända i den här relationen.
Min största utmaning blir ju såklart att inte kvadda honom i ett parkeringsgarage så han hamnar på skroten, som jag lyckades göra med den franska Porschen i somras. Stackarn!! R.I.P
Varje gång jag kör runt i garaget i Sollentuna Centrum, vilket jag gör ca 4ggr i veckan oftast, så får jag lite hjärtklappning och lättare ångest och letar febrilt med blicken över vart alla diagonala stålbalkar håller till...
Tänker inte skapa ett nytt möte med en sån.
Den här lilla pärlan måste även tvättas en del har jag märkt.
Eller ja, det vet man ju, att man ska, av flera skäl, tvätta sina bilar med jämna mellanrum.
Kan villigt erkänna att den förra bilen, som hade den praktiska färgen blågrå, fick genomgå två rejäla putsartvättar, och kanske två automattvättar om året!! Ooops...
Den här vännen behövde tvättas redan för typ en vecka sen, och då har ändå vädret varit mer än bra.
Kommer jag ens få göra annat än att hålla på och tvätta och greja?
Minus med vit bil = man ser skiten och måste tvätta den ofta.
Plus med vit bil = man ser skiten och måste tvätta den ofta.
Beror på hur man vill se det liksom.
Väljer att vara positiv här.
Kul med tvätt!!
