Blodgivning Part II
Igår var det dags för själva blodgivningen. En månad sedan jag var där på registrering och tester.
450ml in i påsen senare var det klart. Tog ca 10min. Sen låg jag kvar på britsen i ungefär 10min till och sen skuttade jag upp!!
Jorå, det blev bättre i alla fall...
Nojjade upp mig själv lite på morgonen om hur det skulle kännas efteråt.
Skulle jag va "svag"? Eller typ svimma där mitt i alltihopa.
När jag tappade 900ml blod själv sist så tuppade jag av som en liten blöt disktrasa när jag ställde mig upp...
Kom dit, svarade på lite frågor, fick äta macka och dricka Festis = himmelriket.
Sen stack dom in den där slangen i armen och ut rann mitt blod.
Coolt och lite skumt.
Kände slangen på min hud och hur varmt blodet i den var. Äckligt, men ändå inte.
450ml in i påsen senare var det klart. Tog ca 10min. Sen låg jag kvar på britsen i ungefär 10min till och sen skuttade jag upp!!
Inga problem, ingen yrsel eller nåt. Tog mig till kaffemaskinen och vidare mot skålen med choklad.
Sen fick man en present också. Det var ju skoj. Valde mig en termosmugg.
Sen fick man lite järntabletter och anti-blåmärkssalva och sånt.
Väldigt trevliga människor som jobbar där. Dom va så gulliga och tacksamma och allting. Jag ville stanna kvar, men hade bråttom till kunder på jobbet.
Kvällen ägnade jag åt att försöka få bort de här blåa Dame Edna-håret jag har lyckats med att få.
En D.I.Y-blandning av ett halvt rör med C-vitaminbrustabletter blandat med djuprengörande schampoo smetade jag in i garnet, plastade in och fönade på ett tag. 
Jorå, det blev bättre i alla fall...
Många kunder, vänner, barn och andra har ändå varit positiva till det här blåa håret.
Och själv börjar jag vänja mig. Tror jag. Eller?!!??!
