Nära dödenupplevelse...ellerrr..?!?!
För 12 dagar sedan var jag på ett väldigt trevligt bröllop.
Det var (ful)dans för min del i rätt många timmar på natta i inte alltför bekväma skor.
Sket i det då, för vi hade sååå kul.
Dagen efter kvällen före när vi väl kommit hem och mitt huvud väl klarnat till, ser jag i duschen att: "jävlar vilket fult skavsår jag har på stortåleden" och sliter av en hudslamsa.
Gör ju lite ont, men va faan, jag har haft ont i dom där knölarna som blivit nedanför tån i över 10 år. Står nog ut med ett litet skavsår också.
Lite plåster på när man jobbar så blir det nog bra.
Eeh nej! Det blev det inte....
Haltandes runt på jobbet, försöker hålla gnistan uppe trots att jag egentligen har lust att riva sönder och slänga folks boardingkort i ansiktet på dom som tjafsar med mig om att "jag skulle ju sitta på 13D, nu sitter jag på 12D istället, det vill jag inte."
Nä, okej, men vill du åka med så är det dags att kliva ombord nu, säger jag milt och ler. Typ...
Små saker som gör en galen bara för att man har ont.
Sårhelvetet läker och går upp, och läker och går upp under dagarna som följer.
I förrgår började det vara lite.
Tvättar, luftar, haltar.
Igår kväll kommer jag hem vid 23 och inser när jag tar av skorna att det gör typ ont över hela foten nu. Och vristen.
Min man påpekar att "det där får du kolla upp imorrn".
Men ååååh - jag orkar inteeee!
Sätter mig och googlar lite och inser att det verkar ju dumt att få en blodförgiftning.
Går och lägger mig och tänker: "Ska jag dö nu? Jag ska ju jobba, leva, göra massa grejjer jag inte hunnit och dessutom ska jag på utvecklingssamtal imorrn på skolan kl. 12 innan jobbet"😳
Vaknade till en gång på natten och ba': "Yes, jag är inte död än!"💪🏼
Åker till Närakuten på Löwet efter barnlämning nu på morgonen.
Skäms nästan ihjäl lite när jag beskriver mitt patetiska fotbesvär för sköterskan.
"Du får komma in på en gång" säger hon.
Tackar för det! Skönt!
Fru doktor kommer in och tittar och säger: "Oj, ja det här har ju spridit sig på väg upp i benet. Det kan bli blodförgiftning, så det var tur du kom in. Antibiotika och alsolspritomslag är vad du ska ha."
Jaha...tack då...säger jag och känner mig plötsligt hur sjuk som helst.
Fast det är jag ju inte.😊
Så nu ligger jag här på soffan och dricker te och låter antibiotikan börja flöda i min kropp.
Tänker inte dö än på ett tag lixom.
Ett litet futtigt skavsår, sjukt ju....
